Just nu sitter jag på Expresso house och njuter av en vit mocka latte, så gott måste jag säga:) Sitter även och lyssnar på musik och skriver detta inlägg:) 

Jag kom hem för en liten stund sedan, har varit i Grimeton sen i går sen eftermiddag och det är så skönt att få komma iväg och hänga med fina människor:) Men att behöva ta medicin för att kunna ta sig till och från är en annan sak, men än så länge har det gott bra men ändå jobbigt samtidigt.  Skönt att slippa få dem riktiga panik/dödsångest attackerna jag kan få när jag åker iväg från min trygghet som är staden till närhet av hjälp. Men det är för mig att jobba vidare med mig själv för att kunna börja leva som en vanlig människa. Som kan ta sig långt i från sin trygghetszon utan problem och medicinering, har nog jobbit en liten bit på vägen med det men långt kvar innan jag har kommit till mitt mål.

Att kunna sitta så här på ett kafé och blogga och dricka en härlig god kaffe är riktigt mysigt, skönt att Expresso house i Varberg har en sån skön miljö och bra personal som gör att man trivs här:)  

Då var man tråkigt nog blivit singel och det är så jobbigt och det har varit en tuff dag på jobbet då jag har

haft en sådan ångest att det inte går att beskriva och jag har verkligen försökt att hålla allt inne.

För att utföra mitt jobb professionellt och inte låta det privata ta över arbetet, så är helt slut i skallen och kroppen.

Men snart blir det att bära av mot stallet och gosa med fina Marry och få tänka på något annat en stund.

Fy bövlen för ensamheten och jag är sån person som gillar att ha folk om mig även få ha en kille som man älskar och han älskar en tillbaka, så jag har det tufft och det kommer det att vara några dagar framåt.  Men ska försöka stå ut även om jag känner nu att jag vill försvinna så ska man bara ta sig igenom den tuffa tiden.

 

 

 

Hur upplever du dagens hjälp inom psykiatrin?

 

Jag själv har kämpat och kämpar fortfarande med mig själv och jag har inte upplevt psykiatrin så bra, då jag har blivit slängd fram och tillbaka och inte alltid orkat sätta ner foten att nu får det var bra och att nu får ni ta tag i det.

Alla har inte den orken att sätta ner foten alls och vissa kanske har stöd vid sin sida av närstående som kan hjälpa en vid såna tillfällen. Men alla har inte den möjligheten och står där själv.

Men sen finns det barn ungdomar, men säkert äldre som inte vågar be om hjälp och det är även dom man ska hitta innan det går till det negativa för dom.

Men många  i dagens samhälle vet inte riktigt hur dom ska tacka någon som mår dåligt men då kan man som person fråga personen om den vill att man ska hjälpa dem att hitta någon som dem kan prata med eller någon som kan fixa att dom kan komma till någon som kan hjälpa dom.

Alla kan inte göra allt men alla kan göra något eller hur?

 

Jag ger inte inte upp själv att hitta den hjälp jag behöver, än så länge har jag fått hjälp med en liten del av mitt problem men har fortfarande det stora problemet kvar och står tyvärr i kö till en psykolog inom kbt. Tyvärr så är det lång väntan inom detta och många kanske inte orkar vänta länge.

Men det finns inte så mycket att göra för att skynda på denna kö, psykiatrin är ett tufft område att jobba inom men det behövs alltid folk för detta.

 

Hur kommer denna dag sluta?
Svar: Absolut inte bra!!!!

Har jobbat extra i stallet idag och en liten mygga har förstört min haka, som ni kan se på bilderna nedan.

Då jag lever med en jätte jobbigt panikångest mm så har jag problem som tex min sambo ska iväg på längre resor som jag inte för tillfälligt klarar av.
Detta är en lång process för mig att bli frisk från och vissa ställen han har varit iväg på har jag klarat hyfsat bra.
Men nu ska han banne mig lämna landet för en riktigt hel dag i Holland och jag är definitivt inte redo för det och jag kommer inte att palla det.
Nu vill jag bara försvinna från denna värld (innerst inne som vill jag stanna kvar) men det är ångesten som plågar mig extremt mycket nu.
Som sagt jag pallar inte med detta, jag som ville jobba med detta sakta än att bara kastas in i det och som gör det ännu värre och man hamnar på ruta NOLL igen.

Jag orkar inte leva med detta för jag vill leva ett liv där jag kan känna mig mer friare.